Om SSSA

KONTAKTA OSS

Dragracing är världens snabbaste motorsport och en fantastisk upplevelse
för alla som gillar motorer, action och show. Att sporten ursprungligen kommer från USA märks både på uttryck och bilar. Amerikanska bilar är dock ingen förutsättning för att tävla i dragracing. Man kan tävla med i stort sett vilken bil som helst, bara den uppfyller säkerhetskraven. Allt från ”street”-bilar till Top Fuel Dragsters är gångbart. Det enda som behövs är tävlingslicens.

Tävlingssträckan är vanligtvis 1/4 engelsk mil (402,33m) men på en del banor körs även 1/8 engelsk mil (201,17m). Två bilar/förare tävlar mot varandra. Tävlandet går ut på att komma först över mållinjen. Man kvalar in i en stege (samma tävlingsform som i tennis). Vinnaren går vidare i stegen.
De tävlande startas med hjälp av ljussignaler i en s.k. startgran. När bilarna startar bryts fotocellerna vid startlinjen och då startar tidtagningen. När mållinjen korsas mäts sluthastigheten och tid, som visas på en stor ljustavla.
En Top Fuel kommer upp i 100 km/h på cirka 0,8 sekunder och den långsmala fordonet har då färdats ca 17 meter. Fyra sekunder senare närmar sig farten 490-500 km/h.
Redan från 10 års ålder kan man börja köra dragracing. Man tävlar i Junior Dragsters. Dessa dragsters är bakmotordrivna i halv skala och man tävlar över max 1/8 engelsk mil. Har man tävlat som junior kan vid 16 års ålder gå vidare och tävla i seniorklasserna.

Vi är vi ett 50 tal förare som kör Stock eller Superstock.
Klassen växer från år till år.
De flesta av utövarna är mellan 35-45 år, de yngsta är från 18 år och de äldsta över 60 år. Gemensamt för alla är att man har ett extremt intresse av att göra det som borde vara omöjligt möjligt. Att tänja på gränserna till vad som är möjligt med nya eller gamla original bilar vad gäller prestanda och acceleration.

Det här är inget försök att förklara denna tävlingsklass i detalj, utan en historisk tillbakablick på hur denna klass utvecklats och vilka tekniska begränsningar som styr utvecklingen.

Vi kör klassen som en mixed klass, dvs att vi slagit samman Stock och Superstock till en gemensam klass, i USA är det två separata klasser.
Klassen är uppbyggd kring reglerna i ”NHRA Rulebook”.
Där specificeras klassen som: För 1960 eller senare årsmodell fabriksbyggda personbilar och vissa sportbilar. Alla bilar måste vara fabriksbyggda och tillgängliga för allmänheten via bilhandlare. För stock gäller det att man tillverkat minst 500 bilar av aktuell modell och för Superstock är det minst 50 bilar som gäller. Med andra ord, inga specialbyggen eller annat hokuspokus är tillåtet.
Klassen bestod ursprungligen nästan bara av ”Muskelbilar”, där målet för alla är att få bilen att gå så bra som möjligt trots att man i princip åker med en bil i originalutförande.

Så vad är då begränsningarna;
I Stock får man i princip bara ändra kamaxelns öppnings och stängningstider, inte lyfthöjden. Man får åka med headers och plocka bort avgassystemet. Original insug och original förgasare eller andra klassade likvärdiga förgasare. Topplock ska vara med specifika gjutnummer. Ingen portning, inga större ventiler. Ventilfjädrar får man byta.
Slicksen är begränsade till 9” bredd. Dessutom måste bilen väga enligt klassningsgränsen.
Med tanke på hur lite man ”får” göra så är det otroligt att de snabbaste Stock bilarna klarar att åka strippen på låga 10 sekunders tider, flera bilar i Stock klassen har redan åkt 9.85.

I Superstock får man göra lite mer, de största skillnaderna är fri kamaxel och fritt insug, men original förgasare eller andra klassade likvärdiga förgasare. Topplock får modifieras, men original CC (volym i kanalerna) måste innehållas. Original storlek på ventiler dock.
Dessutom får man bygga om bakvagnens upphängning, byta bakaxel och använda slicks med upp till 14.5” bredd. I Superstock åker de snabbaste bilarna strippen på 8.65 sekunder.

För att få en fabriksbyggd bil med original motor att prestera dessa tider kräver enormt mycket arbete. Man lägger ned 1000 tals timmar bara i att få chassiet och fjädringen att fungera perfekt, efter det går det åt ytterliga 1000 tals timmar för att plocka fram de sista avgörande hästkrafterna ur motorn. Samma sak med växellåda och bakaxel, allt måste vara maximalt injusterat för att man skall vara konkurrens kraftig.

Det är inte för inte man kallar Stock Superstock klassen ”The Showplace for Enterprising Racers”